Hello, this is Mozzarella writing....

Nej jag har inte dött. Blev påmind om Anna Skipper, denna ulv i kvinnohamn, och kom osökt att tänka på de drömmar jag tämligen frekvent hade för cirka ett år sedan, där vederbörande kastade ost på mig. Jag har gett en väldigt målande beskrivning av det tidigare.
Hur som helst.

Ni som läst förut och hittar hit igen:

Jag är förlovad med höganäskruset. Det är fint.

Jag pluggar till lärare. Surprise. Är lite av propagerande kattpraktiker i den akademiska hermelindjungeln.
Får se hur länge jag orkar svansa runt bland hemtentor, föreläsningar och den förtvivlat skitnödiga mentaliteten där man inte får tycka nåt utan att nån annan snubbe tyckt samma sak innan (och bränt en massa skattemedel på forskning på något som jag lätt hade kunnat tala om genom lite vanliga empiriska studier av min verklighet).

Jag vet inte om jag kommer att börja blogga igen. Men detta var lite uppdatering iaf.
5 månader är ganska lång tid...

Du är vad du äter... Söt, brun och god. Vem vill inte vara det? Jag tar en chokladbit till.

jahaja.

Arbetet med vårproduktionerna är nu till ända. Föreställningarna är slutspelade och vi går vidare.
Både skönt och lite sorgligt. Börjar genast söka nya sammanhang, nytt skapande. Jo det ser ut att kunna bli något av hösten trots allt.

Vad mina vänner i stockholm anbelangar så är jag mycket besviken eftersom inte en enda masade sig ner och såg den bejublade föreställningen. En och annan av er kanske hade giltligt förfall men ni övriga- latmask är en åkomma som botas bäst med piskrapp. ;)

Och så slutar skolan snart och jag är färdigbakad teaterpedagog. Vill du ge mig ett jobb så skriv en kommentar vetja!
I sommar blir det Tuppens hemtjänst. Jo det går väl det med.
Jag räknar med att käraste N tänker överrakna mig med goda små middagar när jag, det utarbetade vårdbiträdet kommer hem på kvällarna. Det har hon iaf lovat!

Nu har jag två växter att ta hand om i mitt hem. Det blir spännande. Ja bambupinnarna har hängt med ett tag men dem är det i stort sett bara att byta vatten på nån gång i månaden.
Kaktusen vi fick av våra skådespelare blommar än så länge och den stora krukväxten som mamma kallar för något med "drake" verkar än så länge livaktig.
Så vi håller tummarna.

Kvinnornas Decamerone

Imorgon har vi skolföreställning!

Premiär skulle man också kunna säga men det känns inte som att man vill knäcka en flaska bubbel av valfritt slag när man spelar för temaklasserna... Fast varför inte förresten. Ska se vad jag kan göra :).

De är så fina, våra skådespelare och jag kommer att sakna dem massor.

Kom och se föreställningen!

Vi spelar på kulturkammaren i Norrköping

2 maj 19:30, 3 maj 13.30, 7 maj 19.00 och 9 maj 20.15

Välkommen!

Så satans jävla labil!

Dessa dagar känner jag mig smått hysterisk.

Jag gråter när jag:

-får kritik
-får beröm
-ser (upp)rörande saker på tv, typ extreme home makeover eller städprogrammet där de tog ifrån den stackars gamle mannen alla hans saker
-fylls av kärlek. och rädsla. och kärlek igen.

ja då gråter jag massor

är med bebis

i både bildlig och faktisk betydelse.
Inte så att jag är gravid, men den här pjäsen växer i mig mig hela tiden.
Även sorgen närmar sig en smula- över att såsmåningom bli förlöst- snart står de där och möter publiken, snart är jag som regissör/pedagog inte längre behövd.
Som en mamma vars lilla barn tas ifrån henne på bb typ, om man ska fortsätta metaforiskt.
Nu är det ju en skolsituation så lite behövda kommer vi vara ändå, för spegling, sköta ljus och sånt men ändock- snart är det ett sceniskt konstverk som talar för sig själv.
utan mig och Maja.

Och jag är med min baby och har varit så hela helgen. Det är vår och jag mår bitvis bra och skjuter framtidsångesten därhän.
Jag tänker på det imorgon.

Som våg på våg mot strandens stenar slå...

Igår när jag var ute och tog en öl med några goda vänner så insåg jag hur snabbt tiden rinner iväg. Påsklovet har rusat förbi i en väldig fart. Mest har jag varit med älskling men jag har, hör och häpna, faktiskt pluggat en del också. Skönt.
Dock så gav det mig lite framtidsångest, det här med tidens tand osv. så jag måste omedelbart strukturera upp min framtid, söka jobb osv.

Ni, mina vänner som läser min blogg vet att jag varit dålig på att höra av mig på senare tid. Jag har svårt med telefoner ibland, men ring gärna mig- jag blir glad.
Har svårt att ta mig för saker. All energi går åt till att vara pedagog, så jag sticker huvudet lite fint i sanden och undviker att de på högarna av kurslitteratur. Men ja- lite har jag fått gjort iaf.

Idag var peking fullt av djurgårdssupportrar- fotbollsmatch- och jag förbryllas över män i flock.
De brölar så dant..
vaffö gör di på detta viset, voffö då då ;P

Mer reklam!

Jag tycks ha kommit in i något kreativt flow. Jag tänker mycket på pjäsen. Vill sätta idéer i handling! Vi har inte repetitioner förrän efter påsk vilket känns stessande men ganska skönt eftersom jag har så mycket annat jag måste få gjort. Dessutom behöver jag ta det lite lugnt också. Och göra roliga saker med min tjej förstås.

Edvard II på Stadsteatern fick mig på benen igen. Suzanne Osten är min hjältinna!
I´m back in the game.

Det kreativa flödet märks det inte mycket av i bloggen på senare tid... Men,men.